Hej kära..

Ligger i solen på balkongen, som jag vårstädade lite igår, och bara njuter.

Det luktar faktist vår idag.

Solen värmer verkligen och när jag ligger här och tittar upp på en blå himmel så känns det varma livet ganska nära.

Har precis lyssnat klart på Dasha & Fornis sjunde pod.

Älskar dom, känner igen mig i det mesta dom säger.

Det är härligt.

Dom verkar härliga, de lever och verkar värdera livet precis som jag gör.

Jag har aldrig varit så lycklig som det senaste året.

Det känns så himla längesen som jag bodde i Uppsala, och levde där.

Allt är så annorlunda nu, jag har aldrig, inte en dag, inte en sekund längtat tillbaka till den staden.

Att hälsa på familjen såklart, men inte mer.

Skulle aldrig kunna flytta tillbaka dit. Kommer aldrig.

Att hitta hem kan vara det finaste.

Och att ha en ynklig restid på endast 40 minuter till familjen är ju inget att bråka om.

Världens smidigaste, även om det för vissa verkar vara alldeles för långt, krångligt eller svårt att ta sig.

Men men.

Tillbaka till podden, and the good life :) 

Att ha människor omkring sig som är precis likadana som en själv.

Det är livet för mig.

Spelar ingen roll om det är vänner eller kärlek.

Jag vill ha allt, tillsammans.

Varför ska man behöva välja?

Jag skulle aldrig stå ut med att separera på vänner och kärlek.

Att inte kunna umgås med alla tillsammans tex.

Vilket waste det vore!

För att citera ur podden:

''Ikväll ska jag ut med tjejerna, och han med killarna. Vi hörs sen''

Såå tråkigt.

I min värld går man ut tillsammans, skulle aldrig vilja ha det uppdelat så.

Har aldrig förstått det.

Såklaart tjejkvällar ibland. IBLAND.

Dom kan jag inte leva utan.

Det är såklart bara min åsikt.

Vad jag egentligen ville skriva om var hur nöjd jag är med det här livet, som är nu.

Som är här.

Ibland blir man så trött när andra verkar se livet genom en annan kikare bara.

Nåt som för mig är glasklart och enkelt kan för någon annan verka oklart och ganska krångligt.

Då blir jag trött. Då vill jag låna ut min kikare :)

För är det nåt jag får spader på så är det krångel.

Att krångla till saker, eller se problem och tycka saker är jobbigt.

Man lever en gång och har inte tid att krångla till saker.

Men jag fattar, alla har olika synfel, och jag antar att man väljer vänner utifrån det.

Man väljer helst att umgås med dom som tycker lika.

Dom man vet kommer vilja.

Jag försöker leva här och nu, enligt mitt nyårslöfte att göra så mycket jag bara kan hela tiden.

Jag har inte tid att missa saker.

Jag försöker verkligen leva och vara den vän och tjej som alltid är på.

Som alltid vill, och som alltid hakar på och som alltid vill vara med.

Som alltid försöker vara där och ställa upp.

För mig blir det ganska lätt eftersom jag alltid älskat att ge av mig själv.

Ge kärlek, ge tid, ge energi och kraft.

Ibland kan jag önska att jag hade fler i mitt crew som var exakt som jag, lika hungriga på livet och på nya äventyr som jag.

Det är nog mycket därför jag älskar Fornis och Dashas poddar OCH bloggar...

För de verkar sällan banga på sitt crew..

Om de så är bakis, helt trötta på livet eller som oftast Up for a crazy night, så gör dom det tillsammans.

Det ät livet för mig. Det får avsluta det här.

Nu ska jag slänga på mig nåt snyggt, möta upp syster och Frida och dra iväg till Snygg-Mary i vasastan och käka middag.

Chevrepizza hörde jag...

Asså aaaah - Jag säger ju det! 

 

Puss på er kära <3